28 feb. 2012

Best meatballs in the world

Ja det råkar vara så att jag har aldrig trillat godare köttbullar än jag gör här. Och hela finessen är en slags "korvröra" som man handlar i charken här uppe hos vår fantastiska - Nya Zeelands bästa - slaktare, och detta blandar jag med min köttfärs. Blir de godaste köttbullarna i världen. Så fina, fasta och saftiga. Jag brukar låta ströbröd dra i ca 1 dl mjölk ungefär en tio minuter (men idag tog jag grovmjöl istället). Sedan blandar jag den här korvfärsen med köttfärs och i med mjölkblandningen och så ett helt ägg. Massa peppar och lite mindre salt men ändå mer än man först tänker då hela röran "suger" upp saltet.
Och dagen till ära så har vi fått hit lingonsylt så underbart även om jag redan har vant mig vid cranberry. Men det är liksom inte alls samma smak ändå, vilket jag inlevelsefullt förklarat för honom och hur de växer där i mina älskade smålandsskogar och ja allt det där han bara måste veta. Om mig och mina minnen. Och sedan så har S har gjort sitt underbara hemgjorda potatismos som nu griljeras i ugnen.
Ska bli gott med mat och ikväll är det tisdag vilket betyder Comedy TV och australiska Chasers war on everything...Yes!

27 feb. 2012

The ring

Här är den. Hans guldring och idag ska jag hämta ut min guldring som har safirer och små diamanter så vacker ring, den är underbar. Som vigselring skulle jag vilja ha en slät, enkel och smal guldring, kanske med diamant i men den måste vara smal för mitt korta smala lilla fingers skull. 
Föresten fick jag reda på att det i Nya Zeeland och England är vanligt att själva förlovningsringen har stenar och är lite mer utmärkande än själva vigselringen - vigselringen som ofta är en enklare variant och slät. Hade jag ingen aning om när jag beslutade mig för de här ringarna och egentligen är det helt oviktigt bara man tycker om det man ska ha.
Hur ska nu allt gå till då? Jo, om två dagar (på Skottdagen som på engelska heter "leap day" ska jag våga och jag ska försöka vara allvarlig och inte skratta sådär som jag brukar när vi pratar om just detta. Jag ska säga att vi ska gå ner till parken och ner till havet för och kika efter Krugar. Men såg just att det är high tide klockan halv två och detta skulle ju vara vid 18-tiden typ, när han är hemma från jobbet, så det kan tyvärr bli lite knepigt. Inte för att vi inte skulle kunna gå där i vattenbrynet - men själva grejen, att Krugar skulle ens vara där just då är ju inte så troligt och jag menar, det är inte lågvatten då. Men till vår Westmere park kan vi ju ändå gå till, min älskade blivande man och jag. Och vad ska graveras in i ringen? Kanske Once upon a Time...? Eller vad tycker du? Tar tacksamt emot förslag.

Great Motions Creek Regatta Westmere

Igår var det ett strålande söndagsväder och regatta här nere vid vattnet. Vi satt på "första parkett" och åt bbq - goda korvar från Westmeres butcher - och bara njöt. Var uppe tidigt och städade huset och röjde i trädgården. Fick massa gjort och sedan bakade jag semlor som både N och T som var över bara älskade. N tyckte jag skulle baka och sälja på caféer och han skulle dra i alla sina kontakter och ja halleluja. På kvällen var vi bjudna på middag till G-A (vår kockvän). Mycket trevlig kväll med några par från London (alla var gay) och jag hade med mig semlor till alla. Vi åkte dock hem innan efterrätten så jag har ingen aning om det blev en succé eller inte?
Nu är det ny vecka - vilket betyder nya tag.
Ska uträtta lite ärenden på stan och annat idag och sedan möta upp S.
Har haft lilla C här och nu är hon framme nere på Sydön. Hoppas hon får det fantastiskt där och hon var ju så inställd på att det är en väldigt lite och isolerad plats - en hästgård på kusten så jag tror inte det blir någon större chock alls. Förhoppningsvis kommer S och jag dit i mars och hälsar på också.

25 feb. 2012

Discussions

Det är så galet roligt med min älskade S att vi gillar och diskutera, vända och vrida på saker, se det ur varandras perspektiv. De kulturella skillnaderna är trots allt väldigt små ändå utan det är mest olika sätt som vi ibland har och se saker på. Att det liksom alltid finns två sidor av saken. Som nu, då jag läst på nätet över allas kommentarer om prinsessans namn. Herman Lindkvist uttalar sig oerhört kritiskt till namnet och jag lyssnar på hela intervjun med honom. Och jag tycker att han har en poäng faktiskt.
Tänker detta, lyssnar och sedan berättar jag för S att jag också (som Herman) tycker att "hon ska ju typ representera Sverige och man ska väl ändå hålla på traditioner - om man ändå liksom ska löpa hela linan ut"...och jag fortsätter i ett och samma andetag att "även om de ska få vara moderna och välja själv så liksom ändå"...Varpå S tittar på mig och säger" baba, you darling girl, om det skulle vara så, att inget fick ändras, varken traditioner, seder och bruk skulle ju ingenting utvecklas framåt - även när det gäller våra kungahus"...Det är väl helt rätt att de väljer detta namn och det finns säkert skäl till det här namnet.
Och han har en poäng som jag mycket hellre väljer och köpa än Hermans poäng.
Ja, det är som sagt kul med diskussioner och hur man kan se på saker och hur man faktiskt kan lyssna och också kunna ändra sin åsikt utan att vara sådär j-a envis.

24 feb. 2012

I do not know if...

Hela grejen är att var gång han gör det, blir jag så full i skratt (av glädje) så jag bara förstör det hela. Men nu så - så tar jag saken i egna händer - och hoppas att jag ska kunna hålla mig för skratt.

20 feb. 2012

English and all the words

Jag älskar engelskan - språket och det är så fint brukar jag säga - med alla dessa synonymer. Bara för att i nästa andetag säga något med fel synno. Som nu då jag skulle säga att "dagstidningen ligger där ute på soffan". Och då är soffa där ute på verandan inte samma som soffa här inne om ni fattar. Och ibland pratar jag fort och mycket och då orkar jag inte med alla dessa synnos och blir otålig som nu när han inte fattar vad jag menar när jag säger att tidningen ligger där ute på soffan. Då tänker jag att det är rätt bra ändå med svenska - vårt enkla lilla språk som typ inte har några synonymer utan bara ett och samma ord för till exempel då soffa. Någon som förstår precis hur jag menar. Bra det känns skönt för mig. Ville bara få ur mig detta.

17 feb. 2012

Pétanque night

Här är min fina väninna Sarah - som alltid finns där och jag gillar henne så mycket. Glad, massa humor, värme, mamma åt Briony som är 15, bor i ett underbart hus i Ponsonby. Hon hämtade upp mig igår och vi åkte till Hernes Bay för och möta upp S´s nya kollega C. Vi var inbjudan av den franska handelskammaren - Frensch NZ Chamber of Commerce Industry - och de hade arrangerat en riktigt trevlig tillställning. Så vi spelade det jag alltid trott hette Boulé men det heter det inte alls - utan pétanque. Så det var vad vi gjorde igår, spelade detta mot olika lag och drack och åt gott medan min älskade var på sjukhuset. Kom hem, satt en stund och pratade med Sarah i bilen och då kommer Krugar - som förmodligen hörde och kände igen min röst - och hoppar upp på biltaket. Tills jag går in med honom och det hela slutar med att han somnar lyckligt i min famn under täcket.
By the way, här är så himla varmt just nu. Det har åskat idag men det hjälpte föga för nu här på kvällen är det lika varmt igen. Vi var och köpte en fläkt till sovrummet för det hjälper inte med öppna sovrumsfönster det är bara så för varmt. Ikväll lagade jag "snäll" middag med fisk, äggsås och hemlagad potatismos och broccoli och majs. S softar framför tv:n just nu och det blir ingen sen kväll för oss.


Auckland Hospital



Igår åkte vi in till Auckland Hospital, raka vägen in på akuten och det hela gick ganska snabbt. En utmattad, trött, sjuk man är nu tillbaka hemma här efter att ha fått spendera natten där. Massa dropp (ett par liter), intravenös antibiotika och morfin för att lindra smärtorna. Jag är verkligen imponerad av den del jag hann med och få se på den där akuten. Vilka proffs till läkare och sjuksköterskor och bemötande, otroligt och jag kan säga att det faktiskt är betydligt bättre akutvård här än i Sverige. (Vi tror vi är bäst i världen men jag säger sorry - det är vi inte och den här vården är inte privat utan gäller för alla)... Ska försöka beskriva det så bra jag kan: När man kommer till receptionen, går man till Triage Nurse som tar emot alla patienter och gör en prioritering. Det finns olika grader som 1: omedelbart omhändertagande, 2 inom 10 min (hög risk), 3: inom 30 min 4: skicka till sin husläkare osv. I vårt fall var det prio 1 som gällde och bara fem minuter tog det tills en läkare med sköterska kom och tog hand om S. Nya Zeelänsk sjukvård - akutvård imponerar. Man har ett slags schema här - med en tydlig målplan för hela omhändertagandet av patienten och det är utsatt på exakt hur lång tid momenten ska ta tills man får sin vård som man har rätt till allt från hur lång tid du som patient får vänta på din behandling och till följderna som ju kan bli utskrivning samma dag eller som i vårt fall - inläggning. Dessutom kontaktas patientens husläkare och man tar nog reda på allt bakgrundsinformation och historik. (Visste du att i Sverige finns inte ens krav på vad en akutmottagning är eller ska prestera vilket verkar fullständigt vansinnigt). Och här är vården faktiskt offentligt finansierad men sjukhusen kan vara vinstdrivna och privata. Ambulanserna drivs av ett privat företag föresten.
Hur som så var det i trygga händer jag kunde lämna min älskade igår. Han behandlades medan jag var där och såg på och han fick den absolut bästa vård. Han fick sedan stanna över natt för observation medan jag åkte hem för första gången ensam i vårt hus hemma i Westmere - men i gott sällskap av vår fina katt Krugar.





15 feb. 2012

Missing...

Vänner och mina älskade i familjen. Det kommer liksom bara över en såhär långt borta. Men nu ska jag krypa ner i sängen hos han som är min själsfrände och älskade. Jag hoppas han sover nu för det behöver han och han är inte riktigt bra, ännu. Öm, trött och sjuklig och jag vill så att han ska må bättre igen snart.
Han är tapper och kämpar på med dessa sviter han alltid måste få leva med som kommer och går.
Satt just på verandan och lyssnade på syrsorna, ljudet av en helikopter och såg ut över tidvattnet som snart är inne i viken. Livet är trots allt värt att ta vara på och levas i nuet.

13 feb. 2012

A "baby shower"

 För andra söndagen i rad hamnade vi på "bebis-kalas". Igår hos Virginia där det var ett slags "baby-shower-alla-inbjudna-kalas. Vi stannade en hel timma, tro det eller ej. Och det första jag ser är alla mammorna, sittandes på golvet i något slags pyssel, en tävling...
Och var fanns papporna? Om inte på utsidan vid bbq:en med en öl i handen...
Fast den här tårtan, gjord av små blöjor tyckte jag var rätt kul - kvällens behållning.
Och så allas medhavda godsaker. Det hör ju liksom till här på Nya Zeeland att alla tar med sig mat, dryck och annat som man dukar upp och delar tillsammans. Minns att det fashinerade mig 1986 när jag bodde här första gången. I Sverige är det ju så himla organiserat om vi ens bjuder in till ett knytis vill säga. Här bara får det bli som det blir och det blir alltid oftast väldigt lyckat så.

7 feb. 2012

Still summer

Tycker februari hittills är en härlig sommarmånad här på Nya Zeeland. Äntligen så är vädret mer stadigt och det är varmt. Både på dagarna om om nätterna. Våra tomater är som en enda djungel och vi skördar mer än vi kan äta och de smakar ljuvligt. Blommorna i slänten blommar fortfarande och våra solrosor vänder sina "ansikten" mot solen. Samtidigt följer jag nyhetsrapporteringen om kylan i Europa och tänker att vädret är bra konstigt. Som att det förskjutits över hela jordklotet och helt enkelt är senarelagt.

Chillien mognar snabbt i värmen och jag skördar flera varje kväll för diverse anrättningar. Ikväll ska vi äta dumplings med några goda dippsåser där en av mina favoriter är den jag gör med vitlök, chillie, lime, fisksås och lite soya...

I veckan får vi hit några sådana här "brädor" som vi ska testa. Tror det är en utmärk "work out" som passar oss lata men som älskar att vara på havet. Vår vik här är perfekt för detta och vi planerar att gå upp tidigt och hinna med en sådan tur på morgonen när det är högvatten här. Man tar det ju i den takt man vill och det är riktigt bra träning säger de som vet.

6 feb. 2012

Am very happy

Ja, det är jag verkligen, sittandes här mitt i livet och jag ser ut över brynet och tänker. Tänker och tänker att jag inte längre tänker utan mer utan känner. Känner och känner och det är helt himla underbart att ha fått känseln tillbaka.  Att kunna känna istället för och tänka. Och då menar jag verkligen inte att jag inte tänker för det är inte sant. Jag menar att leva i nuet. För såklart jag tänker men nu, nu när jag strävar efter det där nuet är jag. Mer än jag varit förut.

Swedes...

Det händer ganska ofta, i samtal med någon jag möter här i Auckland, att denne person varit i Sverige. Även i  Göteborg, min älskade hemstad var det faktiskt två idag, oberoende och på olika tillställningar, som hade besökt just Göteborg. "Jultomten - Tom (han heter Tom), som bor här borta i svängen, även han har varit i Sverige han...En sjömanstomte.
Idag har vi varit sociala, träffat massa "småmänniksor" under fem år, ja under fyra faktiskt. Och man stannar bara väldigt kort...Okej, nu ska jag bjuda på en galen sak som hände här i gryningens timma, eller en hel och halv timman innan den gryningen kom. Nu upprepar jag tidigare inlägg men med vad jag tycker en bättre förklaring:
Jag och S vaknade av att det lät i kattluckan. Näj Vi kom på direkt att han har ju varit utelåst varenda natt ju, sedan i fredags. Stackaren och jag fick så dåligt samvete att det knöt sig i magen. Så vi gick upp. Jag i råsa fluffiga morgonrocken och S i sin sarong. Ner för hela Park Avenue till parken. Ingen katt men jag, jag ser en APA.



En svart chimpans som rymt från Auckland Zoo här borta, han eller den sitter vid vår bil och äter en hel klase bananer!
S rusar ut och tror att jag med "it is a monkey here by the car", menar att det är en snubbe som stjäl bilen. Men jag såg i syne, för ja, det kan man göra när man är yrvaken men herregud vad jag såg den där apan. I syne då för det fanns ingen apa där och det rymmer aldrig apor från zoo. Dessutom är våra bananer inte mogna än. Tänka vad ens hjärna kan spela en ett spratt.

Summer

Läser att det är kallt, jättekallt i Sverige just nu. Här klagar man på att januari inte varit lika varm och solig som förra årets. Okej att det inte har varit strålande sol varenda dag men i jämförelse med en svensk sommar har det varit och är hur skönt som helst. Vi vaknade innan gryningen idag av ljudet att någon försökte ta sig in i kattluckan. Vi kunde konstatera att luckan varit i låsläge ända sedan i fredags, då jag låste den eftersom Krugar tagit in en Kingfisher. Det förklarar varför han gått in genom vårt öppna sovrumsfönster och sovit i rabatten om dagarna. Fick jättedåligt samvete och vi traskade ner till parken nyss i mörkret för och se om han var där. Inte helt enkelt att somna om nu så vi är båda vakna och klockan är nu närmare fem på morgonen. S är ledig för det är Waitangi Day här. Vår vän Buddy hade en mycket bra artikel i Herald igår med anledningen av den här dagen.

http://www.nzherald.co.nz/nz/news/article.cfm?c_id=1&objectid=10783253

3 feb. 2012

My life no Rugby not so ever

Han har då inte visat så mycket tecken på det här med Rugby. Inte alls, knappt ens då det var RWC -men nu så. Hellre diskar jag för den där "röran" är värre än vår lilla disk kan jag säga. Oj, så hör jag hur han applåderar - och det är bara, bara för NZ:s All Blacks spelar mot OZ. Larv och så trist den där röran av karlar i en hög även om jag kan erkänna att världscupen var spännande, jodå, det var den allt.

2 feb. 2012

I am not afraid of anything

Ibland stannar tiden upp i ett enda slag. Jag blev rädd idag och tusen tankar kom upp inne i huvudet. När han packade sina saker för att tillbringa ett par nätter på sjukhuset tidigare idag– (för det var vad vi tänkte att så skulle det ju bli). För det händer ju någon gång eller två om året, var jag inte så oroad för jag vet ju vet ju att antibiotika intravenöst är det enda och att han måste in. 
Men sen åkte vi till hans läkare, jag satt där och lyssnade och såg hur allvarlig hon såg ut när hon ringde in akuttid för en scanning av njurarna.
Och  i eftermiddags hade vi en tid där och jag satt i väntrummet nästan en timma och försökte läsa National Geographic och låtsas att jag inte var orolig för min älskade som aldrig kom ut från det där rummet.
Så äntligen öppnas dörren och när han kom ut log han och skojade friskt som vanligt med mig och de som jobbade i receptionen där, men det vet jag ju så väl att han hade gjort oavsett vad han fått reda på där inne i rummet. 
Blodtestet kommer i morgon men scanningen visade ingenting. Och jag känner en sådan lättnad. Tänker att jag måste “lära” mig leva med detta och jag ska försöka. Att inte låta alla tankar som idag bli ett enda kaos. Men jag vill inte att någonting ska få hända och jag vill önska och hoppas att det ska bli bättre - också - även om jag vet att det inte blir det men det får ju inte bli sämre.

Och så står jag här i köket nyss och gör en sallad. Det är varmt ute, nästan kvalmigt och typiskt februari här i Auckland. Och så hör jag en av pojkarna på gatan som cyklar runt på sin sparkcykel med sina kompisar och som ropar: “I am not afraid of anything” och jag avundas hans mod och ler för mig själv.

1 feb. 2012

Recipe of plums

Som jag berättat var jag ju med en nya zeeländsk kock förra veckan, som blivit en god vän till oss och som vi gärna träffar. Jag lagade mat hemma hos honom för reportage och resultatet kommer i nästa Sunday Herald. En av rätterna som han lagade och som var med i söndagens tidning var den här underbara salladen, ett utmärkt tillbehör till en bit grillat kött.
Rätten består av Silverbeet (liknar spenat), gul kumara (sötpotatis från Nya Zeeland), röda färska plommon och valnötter. Här är just nu säsong för plommon, nektariner och persikor och jag tycker mycket om att blanda frukt i sallader. När jag såg honom göra detta sa jag till honom att vill man göra det ytterligare lite extra skulle man också kunna strö över bitar av getost överst.

Skala 1 kg gul Kumara eller svensk sötpotatisSkär i lagom stora bitar och stek med lite olivolja. Håll det varmt, övertäckt med folie medan du gör resten.

Dela cirka 250 gram färsk spenat (blad) och låt det försiktigt puttra i lite olivolja och vatten. Tappa av vätskan och håll det ljummet. 

Ta 300 gram valnötter som du delat i halvor först. Värm tre matskedar flytande honung tillsammans med 2 matskedar rapsolja i en kastrull. Blanda i valnötterna och rör om försiktigt tills nötterna är klibbiga och lätt färgade.

Gör en enkel dressing på 4 matskedar vinäger (balsamvinäger skulle jag välja) tillsammans med 4 matskedar olivolja, lite fransk senap, salt och peppar.



Lägg ut spenaten på ett stort fat. Toppa med kumaran (sötpotatisen), skivade röda plommon och de karameliserade valnötterna och slå på dressingen.
Lika vackert som det smakar.