Auckland night

Bara njuter vidare och planerar vidare. Tänk att jag får vara med den vackraste människan jag vet. Love him, där han nu sitter...min blivande man. Min man och kärlek. Nypa mig i armen!

Something new

Ibland bara måste man få unna sig nytt och nu tyckte jag det var dags men nya fräscha necessärer. För jag kände att jag var värd det bara. Fredagslunch i Ponsonby snart - på Malaysiska krogen och sedan tar vi helg och det ska bli riktigt skönt. Har städat rent här hemma, skrivit, uppdaterat mig på nyheter på P1 under tiden. Inte klokt vad lite man tar del av härifrån Nya Zeeland när det gäller vad som händer där ute i världen. Huvudrubriken på Herald idag var exempelvis om att Karl Urban, från Lord of the rings, säljer sitt lyxiga hus i Hernes Bay - hoppsan - visste inte att jag hade han som granne. Fast jag gissar att jag förmodligen inte skulle kunna känna igen honom utan den där rustningen. Finns föresten en tidning jag verkligen gillar och köper varje vecka och det är NZ Listener. Alltid massa bra spännande reportage och man läser den verkligen från pärm till pärm. Inget jag gör med alla de andra veckotidningarna och magasinen kan jag säga. Womans Weekly (boring), Next (ok), Mindfood (fina recept) eller Fish&Game (jag säger bara fisketidning). Dish är en klar favorit.

Melancholia

Så vacker sång, lika fin som när Sting gör den och ikväll passar den så in på den känsla som jag har...

By popular request

Har jag härmed nöjet att få publicera den insekt jag fann idag. Ser ut som en cool seriefiugur eller hur?
När jag fotade honom gjorde han ett angrepp och haffade hela kameralinsen. Kul jobbat av en liten grön ofarlig men onekligen tuff insekt.
By the way, ikväll var jag på PR-mingel, vilket var trevligt. När jag kom därifrån skulle jag ringa en taxi, men den här världen, i synnerhet den här, är liten så helt plötsligt hör jag någon ropa mitt namn över gatan och det är Jorgh. Så han, som bor åt samma håll skjutsar mig hem. Najs och ännu mer najs är att jag skypade med mina forna goa kollegor, J & M! Lycka.

Little Isabella Rose

Ja, det är så underbart att den här lilla fina flickan, Isabella Rose är mitt kusin-barnsbarn. Hon bor i Nelson med sina föräldrar och förutom mina egna fina döttrar, som nu är vuxna, har jag otroligt starka känslor för henne nu då jag vet att jag får följa henne att växa upp. Hon är 1 år gammal och har precis börjat lära sig gå. Ska jag beskriva henne skulle jag säga, cool, trygg, socialt begåvad och som en liten smartie. Att först ha "sett" henne i magen, sedan som liten nyfödd baby och nu som en denna lilla tjej på ett år är helt fantastiskt.
Jag är ju såklart inte ojävig här. Är så glad för O & A-skull. Verkligen med tanke på så mycket. Jag har, kommer alltid ha en speciell känsla för O & O, min kusins söner som jag var barnflicka till när jag var tjugo år och kom hit till Nya Zeeland för första gången. Det var helt klart ett av mina bästa år i livet och nu med allt som hänt så finns det inte ord för hur rätt det var. Jag säger som vi avslutar mina yogaklasser med Namaste.

Stars in the sky

Vi har vackra stjärnhimlar här på Nya Zeeland och i Auckland. Jag har lärt mig urskilja The Tea Pot och såklart Southern Cross men det är också allt. Venus och Jupiter syns förstås också här just nu. By the way, månen ser fin ut just nu, precis som en apelsinklyfta - vad det nu heter på månspråk - och det känns att hösten har kommit. Påminner om slutet på augusti där i norr.

Yesterday

Vi hade en så härlig söndag. T & B kom hit (de var barnlediga från sina små twins) och jag lagade svensk söndagslunch bestående av köttbullar, lingonsylt, gräddsås och potatismos. Vi spelade kubb, promenerade på stranden och ja, det var bara en så härlig perfekt söndag. Underbara vänner och det är så härligt att känna att jag verkligen har fått vänner som är så fina. Genom min älskade då men det hade ju kunnat vara så att personkemin inte nödvändigtvis skulle ha stämt. Nu gör den det och det känns så bra. För övrigt vaknade jag ju upp den morgonen och var himla irriterad men den slutade fint och ingen irritation fanns där när jag somnade på kvällen.

The love

Jag kan bara saga att jag alskar den har manniskan. De var inget som helst enkelt beslut men nu ar jag har hos min karlek och min hamn. Att vara ifran sina barn det ar fasansfullt. Mina dottrar som alltid och kommer alltid betyda det mesta i livet och herregud som jag saknar dem. Men alternativet det fanns aldrig. Och varfor ska de vara sa svart? Varfor ska livet vara sa komplicerat. Jag vil ha dem allt, alla dessa tre karlekarna. Min man och mina barn. Jag alskar er. Jag alskar min Simon, jag visste det for over 20 ar sen men det som fick handa emellan ar inget som jag angrar for da hade det finaste jag vet akdrig existerat. Sa tacksam och van med livet trots alla tarar jag faller av saknad. Livet ar aldrig enkelt men karleken ar storst!

Honeymoon in Australia?

Kanske åker vi hit i september? Är inbjudna att komma hit till mina släktingar som varvar året mellan New Zealand och Australia och äger detta fantastiska ställe uppe i regnskogen norröver. Tycker alla insekter - läs spindlar (och djur) ormar känns sådär. Men hon lovar att ett av rummen i huset har "fyra väggar" och en dörr som man kan stänga så okej, det tåls och tänkas på. Det är långt kvar tills september så ingen brådska med och bestämma sig. För exakt en vecka sedan satt vi i deras trädgård i Nelson och sippade vin och berättade så mycket historier att Simon inte fick en syl i vädret. Och han är ju inte den som inte pratar. Hur som, Nelson var underbart. Älskar lilla Nelson och dess omgivningar samt att jag har så många sköna vänner där.

Och här är han (igen) fast då vi träffades på 80-talet. Min snygging. Jag somnade i eftermiddags och det var ett antal upplivningsförsök tills jag gav upp och vaknade på riktigt. Han vet inte hur väl han vill mig och jag kan bara säga att jag är väldigt lycklig att han en man med ett hjärta av guld. Den 16 juni i Sverige - ni som vill komma boka datumet för då har vi vår ceremoni i Stockholm för alla nära kära som vi vill dela det med, okej. Så har vi beslutat.

Klart jag blev kär i honom! 

Har jag sett lyckligare ut då och nu? Nix pix! 1987...

2012...

Friday night

Här är vår Glengerry-butik där vi handlar goda viner och annat. Och idag har vi fredagsmys eller rättare sagt ikväll. Jag strosade en sväng på K´road innan vår lunch och det var en otroligt härlig lunch på en Thairestaurang som numera (har bytt namn och ägare) Monarchy.

Spicy god Tom Yang som jag bara älskar - min favorit och vi fick den som förrätt i små snappsglas.

Rescue of a Kingfisher

Så liten och söt där han satt på gräsmattan. Bortkommen, kanske lämnad eller skadad? Vi tog iallafall hand om den, I Krugars kakttbur och har matat honom med sockervatten blandat med lite knäckebröd (sesamfrön). Han verkar piggare för nu "näbbas" han. Han har till och med "gjort ifrån sig". Lilla birdie-nam-nam. Han kurar ihop sig och har det varmt och skönt i gästrummet och Simon tänker ta upp ett värmeelement så han riktigt ska få njuta. Jag har klappat om honom, för det ska man tydligen och jag hoppas nåt så innerligt att Simon ska slippa halshugga honom imorrn. Jag tror han överlever, han verkar vara en kämpe och snart ska jag gå in till honom igen och klappa och ge mer mat.

A sign from a son to his mum

Back to Nelson

I helgen var vi i Nelson och det är alltid lika underbart att vara där. Dels för och träffa SI´s familj men också min "lilla familj" som jag ju har där. Det är liksom något speciellt med lilla Nelson, det är lagom på något vis, hemtrevligt och jag gillar verkligen butikerna kring Trafalgar Street. Hittade föresten en helt underbar vintagebutik utanför stan. Otroligt fina saker och inte alls särskilt dyr. Tyvärr hann jag bara kika in där som hastigast men nästa gång vi är tillbaka ska jag definitivt gå dit igen.

Området kring Nelson har otroligt mycket att erbjuda. Omgivningarna är fantastiska och vi brukar alltid göra dagsutflykter när vi är här och hälsar på. Den här gången tog vi en tur ut till Mapua och Moutere eftersom jag ville få besöka några gallerier. Si är uppvuxen på en gård här ute och det var roligt att få se de platser som är förknippade med hans barndom. Här ute finns flera duktiga keramiker, ett antal vingårdar och trevliga små pubbar som man kan äta lunch på.

Min favorit av alla keramiker är Owen Bartlett och han ett galleri i närheten av Moutere pub som är Nya Zeelands äldsta pub faktiskt.

De här superfina kopparna är alla olika, både vad gäller mönster och färger. Jag köpte en av dessa och den hade en orange insida. Owen är en speciell karaktär och det var trevligt att få prata med honom.
Jag samlar på vackra handgjorda tekoppar och berättade det för Bartlett och att jag vill kunna njuta av dem framme på något vis i köket för man blir så glad av dem att man inte vill gömma dem i ett skåp.
Jag har funderat på att hänga upp krokar som de kan hänga på - men det sämsta med den idén är att de lätt naggas mot varandra och går sönder. Då visar Bartlett mig sitt kök och hur han har arrangerat sina tekoppar. En hylla som hans fru hittade för fem dollar för några år sedan. Jag var bara tvungen att be om att få ta en bild av denna fina hylla.

Hyllan (vill ha likadan)

Si kommer in när jag står i Bartletts kök och fotar, eftersom han undrar vart jag tagit vägen. Han tittar på Bartlett som tittar på honom och så visar det sig att de har gått i samma skola och har massa minnen tillsammans. Världen är bra liten ibland och den här världen är ju ganska så liten men hela saken är ju märklig, vilket sammanträffande. I det här blå skåpet fanns föresten helt underbara tillbringare och jag tror att jag nästa gång vi har vägarna förbi ska köpa en sådan. (Tror att jag vill ha allt i den här butiken för hans tallrikar är bara smått underbara).

Vi avslutade med en härlig god lunch och god kall öl på Nya Zeelands äldsta pub och som grädde på moset - solen tittade fram och ölen smakade ännu bättre.

Old photos

Tittade på gamla foton när vi var nere i Nelson och här är en bild på Si med sin syster, som är ifrån då vi träffades. Inte konstigt att jag föll för honom...Den andra bilden är tagen i mitten av 90-talet, några år före han blev sjuk. Där är han sig mer lik såsom han ser ut idag.

My man of justice

Min man har just nyss gjort ett samtal som var precis sa ratt. Han ar verkligen en manniska som vill att rattvisa ska segra. Nar han fick hora om hur hand systerson, 17 ar, behandlats pa sitt restaurangjobb, blev han ursinnig. Men med lugnet i behall ringde han upp och gjorde klart for den har chefen att skulle saker inte ga ratt till sa skulle han vidta atgarder. Jag alskar min alskade for att han star upp mot det som  ar fel. Nu ska vi ata middag och se pa Mamma Mia. Ar i  Nelson och haller hov.

European in Oceania

Tänker ofta att det blir så speciellt då jag träffar någon som liksom jag själv är utsocknes, som inte heller är härifrån. Man bondar på något märkligt vis när man möter någon som man själv och som är ifrån Europa. Spelar liksom ingen roll om det är en holländare eller en fransman. Som att man har en egen gemensam förståelse inför den verklighet vi lever i här och den bakgrund man så att säga har "lämnat". Känner mig nära den där andra europén liksom. Tänkte på det senast igår då jag mötte J från Holland men som bott här mer än 25 års tid. Man har en connection som är svår och förklara. Igår pratade vi om fjärilar och blommor och vi delar samma upplevelser eller rättare sagt vet vilka blommor och fjärilar vi pratar om - de som inte finns här. Som snödropparna som tränger igenom det tunna snötäcket på våren, tulpanerna om våren, lupinerna som är vårt ogräs medan de är en fin trädgårdsblomma här. Här är ju allt upside down, som nu när vi sätter lökar, påskliljor (heter inte ens det här) och som kommer till våren, vår vår och det är i augusti. Förklarar för Si att dessa påskliljor för mig är förknippade med påsken.
Aha, bara en sådan där fundering och känslan av att man faktiskt befinner sig precis på andra sidan jorden.

My day in Auckland

Ropade in dem här. Har jag blivit galen eller vad är det som händer?
My Dinky Volvo Police car is for sale - the dog is missing. Men den som vill ha den får den.

Men så kom jag hem. Och G-A:s partner Gork kom hit och grävde upp träd som han behöver för och mata fjärilarna med, eller om det var pupporna? Hur som så himla trevlig människa precis som hans Partner, den som jag lagade mat med för NZ Herald för en tid sedan.

Åh så njöt vi av solnedgången på verandan. Snart är hösten här. 

Dunbar Sloane

Igår var jag på aktion i tre timmar och ropade hem en röd liten traktor med tillbehör. Si hämtar upp mig för lunch med honom och Ian och sedan bär det iväg till aktionen. Dag 2. Med saker jag verkligen hoppas kunna få ropa hem men herregud, dessa äldre män - nördar som ropade på leksaksbilar vilka hamnade som mest på 3000-4000 kronor! Volvo amazonen ska bli min för jag hoppas de gjort av med hela sitt sparkapital igår och är mer försiktiga idag.

Sunday

Idag var vi på Dunbar Sloane och kikat på leksaksbilar som det var visning på. De ska säljas på en auktion nu i veckan och de har tillhört en man som samlat på dessa bilar under hela sitt liv. Han avled nyligen och alla hans lådor med nästan tusen bilar har nu plockats fram till allmän beskådan. Själv har han aldrig haft dem framme utan har alltid förvarat dem i lådor, i sina originalförpackningar. När jag kom in där tänkte jag "fy så tråkigt och titta på leksaksbilar" men det slutade med att Si fullkomligt fick dra ut mig därifrån. Jag har sett flera stycken som jag skulle vilja buda på, bland annat en röd Volvo Amazon, en Opela Kapitän, en James-Bond-bil med självaste agenten inuti. Sedan en låda med jättefina amerikanska bilar. Den lådan kanske jag kommer undan med då jag tror att de andra bilarna kommer hamna på mins 100 dollar styck.

Vi har också varit på Plant Barn och handlat till trädgården. Så vi har planterat broccoli, blomkål, rabarber, rädisor och mer sallad. Broccolin kommer vara mogen och skörda om tre månader ungefär. Våra rödbetor är stora nu och vi kan nog skörda dem om två-tre veckor.

Härlig sallad.

Auckland Pacifika Festival

Idag var vi på Pacifika Festival i Western Springs. Otroligt färgstark och se alla olika människor som representerade sina olika länder och öar i Söderhavet.  Filji, Samoa, Cook Islands, Vanatu, Rarotonga, Thaiti och öar som jag aldrig ens hört talas om och så fanns självklart våra natives representerade (maorier) och de hade helt klart den bästa underhållningen. Det levermånga människor från söderhavet här på Nya Zeeland och det var hur underbart som helst att se dessa färgstarka människor, bokstavligen talat, visa upp sina respektive länder med dans, mat och underhållning.

 Hur söt var inte den här lilla flickan.

Här står jag och poserar med två mycket trevliga nya zeeländska poliser. Stiliga med sina snygga välsittande uniformer och hattar. Poliserna här, liksom i Storbritannien bär inga vapen.

Fun night in Auckland

Så härlig kväll det blev. Träffade många trevliga människor människor på minglet ikväll varav den ena, Director av The Ministry of Foreign Affairs & Trade, också äger  en vingård i Otago som jag ska besöka när jag är där nere i slutet av april. Träffade en nya zeeländsk diplomat som hade mycket intressant och säga om Nya Kaledonien. På hemvägen mötte vi upp Sarah och Joe på "Dildo" och tog ett glas vin med dem innan vi åkte hem med take away från "kinesen". En härlig fredagskväll som gav mig energi så huvudvärken helt sonika bara släppte.

In to the city of sails

Nu ska jag byta om från inga kläder alls typ - till kläder och ta mig in till city. Har suttit en stund på verandan i solen men det är bara för varmt. Solar typ aldrig men nu så blev det nästan en hel kvart. Och den kvarten räcker. Solen är enormt stark här i Nya Zeeland och man får alltid smörja in sig med solfaktor- oavsett om det som idag är stark sol eller om det är moln på himlen. Backade ur fredagslunchen idag och nyss ringde Joe och undrade om jag vill med henne och Sarah på en drink vid 6-tiden men det går inte tyvärr. Är upptagen - för ovanlighetens skull. För övrigt har vi nu bokat två resor. Ska till Queenstown i slutet av april och nästa helg bär det iväg till lilla Nelson. Svinit dyrt att boka inrikes här med Air New Zealand, iallafall för resan nästa helg till Nelson - den kostade lika mycket som om jag skulle åkt till Sydney eller Melbourne. Vilket jag kanske hellre borde ha gjort också men det får bli en annan gång.

Si och jag ska på ett event och mingla med lite fransmän, typ samma gäng som jag spelade boule med för ett par veckor sedan kan jag tro. Det blir inte något sent och sedan vill jag hem och handla något gott att grilla för det kommer vara en underbar kväll här och högvattnet är påväg in.

Head band

Haft ont i huvudet hela dagen och egentligen började det igår eftermiddag. Det är så sällan som jag har huvudvärk men nu slog det till och det är tröttsamt. Fina Sarah hämtade upp mig och vi delade lite vin på GT. Si var hemma och slöade han. Han skulle ha dykt upp där men orkade inte vänta på oss fast vi bara var fem minuter sena. Nu sitter jag här i köket, ska strax släcka ner och krypa ner i bädden.

Languge

Det är inga kommunikationsproblem mellan oss. Bara sometimes. Förra året, året då vi återsågs fanns det barriärer mellan oss ibland. Vi missförstod och vi skrattade åt det när det klarades ut. Nu sker det mer och mer sällan men jag gillar det. Att vi ibland måste förklara oss och vara tydliga i vår kommunikation.
Jag gillar det, kommunikation och att prata med varandra, det räcker inte med bara det jag hör eller vad han hör för vi måste förklara lite till. Särskilt när det kommer till ironi och det jag kallar humor.
Bara en reflektion såhär en onsdagskväll i mars.

Sweet as

Ja, så nu är det som såhär. Det är vi. Made for each other. Jag lagar middag, (tillhör ovanligheterna) och det blir fläsfilé med grönpeppar, grädde, Cambozola, parika (grön) med vildris. Men det ska dröja en stund för nu har vi annat och göra ett tag och det hela ska i slutet gratineras i ugnen så osten smälter sådär gott. Min älskade kom hem och vi handlade mat sedan tog vi en öl på Gipsy. Det regnar men är varmt, nästan åska i luften och jag längtar efter att vi ska gå och lägga oss tidigt ikväll. Nu ska jag pussa honom för han är så oemotståndlig där han sitter på andra sidan köksbordet.