Idag var vi på en skandinavisk julmarknad i Auckland. Marknaden hölls på ”Danska huset” i Penrose, en förort strax söder om Auckland.

Här fanns skandinaviska specialiteter till försäljning så som pepparkakor, bröd, danska wienerbröd, traditionella hantverk och juldekorationer. Initiativet till den här marknaden togs av den danska föreningen och förutom svenska föreningen i Nya Zeeland fanns det även representanter från den finska föreningen på plats.

Måste erkänna att jag hade lite blandade känslor inför och även under det här. Gick egentligen dit för och träffa Malin och för och träffa Stefan. Och det var den största behållningen av allt. Det är för tidigt för mig att bli nostalgisk och sakna pepparkakor, danska wienerbröd eller Turkisk peppar. Jag undrar när det ska infinna sig, den där saknaden efter det där speciella svenska? Kanske aldrig någonsin för det jag saknar - kommer att sakna är ju mina vänner och döttrar, ja min familj. Att inte kunna ses sådär eller finnas med varandra. Det är nog det och inget annat. Saker är ju bara just saker. Som när jag skulle baka kanelbullar, att sakna pärlsocker, det funkar liksom. Så är det bara, sist hackade jag ett par bitar bitsocker. Men inget jag rekommenderar för de är väldigt hårda. Och man vill ju inte att någon ska bita av sig sig en tand eller två.
Men, det här med vänner, Riktiga vänner det är så underbart. Jag fattade det där ganska sent i livet men kanske är det det som gör att jag nu verkligen vet att värdesätta. Värdesätta en vän.