New address

Nu har jag flyttat - vill du hänga med? http://mylifeaskiwi.wordpress.com/

Our cat

Åh, lilla gubben. Han var i slagsmål med Nigel, mitt på gatan förut idag. Jag lockade in honom och han kom men det tog ovanligt lång stund för honom att gå med mig ner på stranden. När vi gick där och jag letade snäckor, fanns han i närheten och följde med en bra bit men jamade då jag gick för långt ut på stranden. Vi kom sedan upp till huset och då såg jag att han haltade. Hans vänstra framben höll han liksom upp. Jag tog honom i knät för att kika på vad det var och han, världens snällaste katt, morrade ängsligt. Han gillade det inte alls och sedan försvann han ut. Jag har letat efter honom flera gånger och för en timma sedan knackade det på dörren och en kvinna (som jag brukar se här gå förbi) sa att hon sett our lovely Krugar haltandes. Jag lockade och lockade men han har inte kommit in och nu är det mörkt, dock inte kallt utan det är väl någon pacific vind som gett oss värme, för jag sitter här med ytterdörren öppen. Igår var det betydligt kyligare. Blir inte klok på detta klimatet, man kan inte räkna med något. Lilla stackaren, tänk om han inte vågar sig hit för han blev rädd för mig? Han som sover jämte mig varje natt, 7 timmar ligger han där tätt vid mig. Jag ska inte röra honom mer. Han har ont och kanske han har "stukat" sitt lilla ben i slagsmålet med Nigel? Han ska få bästa middagen när han väl kommer och sen hoppas jag han sover jämte mig hela natten.

Rain

Ja, gudars vad det kan regna här i Auckland. Jag är förvarnad av de som säger att hela "vintern" just består av inget annat än just regn. Det är inte ens augusti. Åskat har det också gjort, så in i tusan för och vara här men den salta västkust-tjej jag ju är, är det bara larvig små-åska. I kväll var vi och åt middag hos vår frisör- Deen. Så trevligt, så mycket saker och titta på då han samlar på allt. Nä, trots att jag tagit bort cirka häften bilder kan jag inte publicera nya så nu snart byter jag till en annan blogg.

Planning

Ja, det är just vad som görs just nu. Sverige juni 2012. Och sedan är jag lite besviken på att jag inte kan lägga in bilder på min blogg längre. Har tydligen överskridit gränsen. Har rensat bort en del men det hjälper inte iallafall. Trist och jag kan bara önska att det är något tillfälligt för visst borde utrymmet öka om jag tar bort bilder och inlägg? Någon som vet eller ska jag exportera bloggen till annan plats nu kanske? Betala känns fånigt även om det är just det Google vill att jag ska göra.

Harwood Hole

På sydön, nära Golden Bay vid Takaka finns Harwoods Hole. Det är en grottöppning mitt ute i urskogen 183 meter rakt ner i berget. Rakt ner, inga kringelkrokar utan ett djupt vertikalt hål, kanske 40 meter i diameter.Hålet är för övrigt med i Sagan om Ringen och då hette platsen och omgivningen Chetwood Forest. Fick just höra S berätta om Louise, vars dotter tog livet av sig här. Hade ingen aning om detta och jag kan bara tycka så synd om henne. Dottern hade varit i min egen ålder om hon hade levt. Vi träffade Graham, hon är kusin med S´s mamma, och Louise (hans fru) i morse och åt frukost med dem nere i hamnen. De bor i Nelson och är i 70-årsåldern och var ute på en road trip. Ett par som träffats på äldre dar och hans historia är också så himla sorglig. Hans fru och barn dog alla i en bilolycka för många år sedan.

Pics from here

Bjuder först på en bild jag tog innan mörkret härifrån på verandan

Och dessa är från när vi var i Queenstown för tre veckor sedan. Så vackert det är där. Queenstown och Southern Lakes har utsetts till en av Lonely Planet 10 bästa platser att besöka år 2012. Utan tvekan är Queenstown en av Nya Zeelands populäraste städer, mest känt som en äventyrsplats där man kan åka skidor på morgonen och vattenskidor på eftermiddagen. Man behöver inte vara ute efter extremsporter och äventyr för att njuta av ett besök i Queenstown

Staden ligger vid stranden av kristallklara sjön Wakatipu omgivet av bergskedjor och landskapet är minst sagt magiskt. Det är ganska förståeligt att producenterna av Sagan om ringen valde att spela in många scener i området runt Queenstown.

Cook book

I kväll har vi varit och lärt oss laga Sri Lankan food på ett ställe här i Ponsonby. Grant Allan och hans kollega guidade oss och vi har njutit härliga rätter och gott vin. En överraskning från Simon och perfekt en sådan här höstig och regnig dag i Auckland. Tänk, igår låg jag här ut och njöt av solen på verandan. Lika bra och inse att vi har en mild höst just nu men att vintern kommer vara precis som som det var här idag.
I natt kommer vi sova gott till skillnad från igår då vi låg vakna och pratade ända in i gryningen. Skyller på fullmånen som vi låg och kikade på där i bädden.

Hur gott är inte detta?

Och hur vackert är det inte på Sri Lanka? Blir det hit vi reser på vår honeymoon nästa år?

Party

Efter en lördagskväll, så kul med V & hennes nya Mark låg jag i sängen hela söndagen. Typ sammanlagt ett dygn utan mat. Clementin, Tamarillo och vatten var det enda jag fick i mig och senare på kvällen Simons goda hemgjorda potatissallad. Som man bäddar får man ligga och jag har ingen och skylla på annat än mig själv. Roligt hade vi dock fast det känns dom jag var typ 22 sen jag varit så bakis. Men roligt hade vi, först fem och sedan var det vi, två nyförälskade par som bara hade ögon för varandra. Bästa finaste mannen fanns dock där och frampå kvällskvisten blev jag frisk. Precis innan läggdags men jag hann och se en film; Simon och Ekarna och den var fin och jag har tänkt mycket på den idag.

Nu är det mest bestyr inför kommande vigsel i Sverige. Får nypa mig i armen och försöka att inse att det inte behöver bli så omständligt och jobbigt. Vi ska ju ha det enkelt och fint, en dag och minnas. Nyss ringde P och berättade att han förlovat sig med sin K. Kärlek smittar onekligen av sig och vi ser fram mot deras bröllop.

Mission Bay

Idag var jag här ute och hälsade på trevlig M. Så vackert och ligger i East Auckland, inte långt från city, ungefär lika långt som från city och till mig i Westmere. Så trevligt att få prata svenska och utbyta erfarenheter och prata om stort och smått. Det har blivit kallare nu och ikväll känns det kyligt i vårt hus. Eftersom det här huset består av glasfönster (som vetter mot havet) känns det verkligen. Vi har väl lite varmare inomhus än utomhus. Idag var det ungefär 17 grader men strålande sol och blå himmel som bilderna här visar. Ännu så länge är det ingen fara men jag har allt paltat på mig ikväll och jag inser att det bara är början. I Auckland blir det fuktigt och det brukar regna en hel del i juli-augusti. Ser fram mot att få hit mina svenska vinterkläder för jag vägrar frysa.

Trevliga glada M i närheten av där hon bor med sin J - i ett jättehärligt eget hus som de nyss köpt.

Would prefer to celebrate freedom fighter Aung San Suu Kyi, who finally got into parliament in Burma. May Day today, Sweden's Socialists are out on the streets. I believe in freedom and diversity, not socialism. Out of dictatorship. But they can demonstrate, without me. Because I do not believe in socialism.


Är min facebook-staus. Och ja, så är det för mig. Sådan är min åsikt. Jag är inte socialist. Skulle aldrig kunna förena mig med en enda åsikt där. Idag förstår jag dock att socialister i Sverige är ute och demonstrerar, efter en knapp handfull år med oss Moderater - liberaler vid makten. Före dess var det ju ett skämt. De har styrt vårt land typ nästan 70 år och ändå jämt varit ute och demonstrerat varje Första Maj. Så löjligt egentligen - mot dem själva ju.


Nä. Jag respekterar allas olika åsikter så jag säger inget om det mer än att ja nej, aldrig, trots den "arbetare" jag är och alltid varit inte skulle kunna förlika mig med socialister. Aldrig. För jag tror på individen, den enskilda viljan och människan, frihet utan översittare. Så är det bara och jag skulle kunna vika ut texten något enormt här så som den liberala moderat jag är och alltid varit. Ingen skulle orka läsa vad jag tycker. Det räcker bra såhär.

Autumn is here

Det börjar mörkna nu, redan vid nyheterna klockan 18. Och det är faktiskt riktigt kyligt med bara 12 grader om kvällarna. Så nu får vi klä på oss rejält. Till och med Krugar tycker det är lite småkallt så han lånar gärna min Mulberry-ponjo när han vilar middag. Det är inte mer än 18 grader nu om dagarna, även fast solen skiner och kallare lär det bli nu när hösten kommer. Vintern är snart här och det kan bli så kallt som 14 grader dagtid. Fuktigt, regn eftersom vi är så nära två hav på vardera sidor. Ser fram mot att få hit mina vinterkläder från Sverige när vi är där.

Fun in the kitchen

Såhär roligt har vi i köket, varje kväll när vi lagar mat. Han lagar mat och jag är hans egna köksassistent. Vi ska redogöra i min visumansökan om hur vi fördelar våra "hushållssysslor" så det är ju alltid bra med ett bildbevis. Och här är resultatet av söndagens roast pork belly.

Har skön lördag och ikväll ska vi på fest till en kär gammal (svensk) vän som bor här i Auckland. Det ska bli roligt.

Mixed feelings but happy

De bästa på jorden är mina små änglar och jag saknar dem så. den här bilden är tagen i Grekland på en underbar ö där vi var tillsammans för ett par år sedan. Lilla H och Stora I. Som jag saknar dem! Och saknaden, ja den går inte och beskriva den bara sköljer över vi. Oftast i de mest otänkbara stunderna och det blir svårt att andas och ens vara då. Som häromdagen. Den där navelsträngen, den går liksom aldrig av fast att den är avklippt för länge sedan. Så är den där liksom för alltid.

More pics from Queenstown

 Höst i Queenstown

Här kommer vi farande bland klippor och bergsväggar i 100 knyck

 No, no inte filma nu

 Underbara omgivningar

 Kärt besök hos Margey i Arrowtown

 In i bilen och vidare

 

Anzac Day

Idag är det Anzac Day och dagen hedrar alla de som miste livet i slaget vid Gallipoli 1915, Första Världskriget. Nästan 20 000 nya zeeländska soldater miste livet och nära på 60 000 aussies. Här är jag 1995 när jag lägger en minneskrans på Kvibergs kyrkogård vid Commonwealth War grave. Jag representerade Australiska nya Zeeländska Vänskapsföreningen där jag jobbade som informationsansvarig då. Jag assisteras av den australiensiska ambassadören.

Shootover Jet

Hur kul var inte detta! Först ska jag erkänna att jag var ytterst tveksam men sedan tänkte jag, vad tusan!  Dave K som är chef för den verksamhet som äger detta, är en av S:s bästa vänner och han bjöd oss på den här turen. Hur häftigt som helst.

Beautiful

Saturday

 Här står jag med mitt livs kärlek i en av de vackraste av världar. Vi har det så härligt och lånar ett hus av en av S´s allra bästa vänner. Meningen var ju att han skulle hängt med och jaga men det blev inte så av vissa omständigheter. Så istället har C och jag både en chaufför och en kock (och guide) och nu ser jag fram mot den här dagen.

 Det är höst och färgerna är magiska. Det är så vackert här. Arrowtown var hur pittoreskt som helst och det var så roligt att träffa M, S och barnbarnet. M är ju den som "sammanförde" oss för 25 år sedan så det var många minnen som kom upp. Livet är märkligt men underbart spännande.

Pauls statyer, fina katter. Han dog tyvärr för ett par år sedan, ganska kort efter att deras son dog. Han orkade inte med det säger M. Sonen som blev handikappad i en bilolycka 1984. Jag är glad över att jag hann träffa Paul år 2000 när jag var på Nya Zeeland med mina döttrar. Det var sista gången jag såg honom.

Visit in Arrowtown

Alltså här är så himla vackert och det här är nog den absolut vackraste årstiden som man kan besöka Queenstown skulle jag tro. Höstfärgerna är så mäktiga och det är bara helt underbart.

Och här är fina Clara som är med oss i Queenstown. Så roligt. Har följt denna fina flicka sedan hon var bara några år.

Och hur roligt var det inte att få återse Margery igen - åren har gått men hon är lika tydlig som då för 25 år sedan. Hon 85 och jag 45. Underbara minnen, berättelser och en härlig lunch.

Queenstown today

Weekend in Queenstown

Afternoon tea

Kom och tänka på det här då jag hittade några bilder. Hökeberga slott i Skåne, en vår för bara några år sen. Tre kanske? Vi skulle fota en "tjejweekend" för en bok (som dock aldrig kom ut) men så himla kul hade vi iallafall.

 Champagne och ostron på verandan i ett vackert Skåne.

The seal

Swinglish and Tangelos

Den här frukten är någon slags korsning mellan mandarin och apelsin typ, tror jag. Iallafall är den väldigt saftig och god och vi har sådana här hemma som vi frossar av just nu. Istället för och skala den skär vi upp den i klyftor. Jag sa till Si "hur man skär i klyftor" för han skär fel. De ska ju se ut såhär som halvan ovan. Då är det mycket lättare och äta den. Och jag säger fruit meat - och han skrattar åt mig för there is no such word in english. Nä men det var ju synd - då blir det ett nu då. För när jag frågade vad man ska säga istället blir svaret fruit. Men jag menar fruktkött. Frukt-kött. Nu ska jag laga marmelad av quince eller Rosenkvitten som man väl säger på svenska.

Whatipu

I förmiddags gjorde vi en utflykt hit ut, en drygt 40 minuters biltur från Auckland. Den här platsen är en helig plats för maorier och det var minst sagt magiskt här ute. Enligt maorielegenden är den här kusten del av den andliga vägen, där själarna sedan tar sig vidare mot Cape Reinga.

Vi vandrade ut på klipporna runt ett högt berg och tänkte gå runt hela men ändrade oss. Såg ut som att stora stenblock när som helst kunde falla ner och på ett ställe skulle vi skynda förbi eftersom det var värst. Me do not like that, så vi gick eller skyndade tillbaka.

Det här var också inspelningsplatsen för den nya zeeländska filmen Pianot. En film om en stum kvinna som kommer till Nya Zeeland i slutet av 1800-talet. En vacker och stark film om en kvinna som styrdes av män. Så som det ju var för inte allt för länge sedan. Har du inte sett den filmen så gör det. Den har ett par år på nacken nu men är absolut sevärd och om jag inte minns helt galet fick den tre oscars.

Och när vi vandrade bort mot berget med fyren på fick vi se den här fina sälen som låg och gosade sig på en klippa. Vi kom den så nära och det var helt fantastiskt!

Såg massa vackra fåglar, paradise duck, oyster catcher och massa pukekos som är så fina.  Här var så stilla förutom havet och vågornas brus.

Här finns Whatipu lodge där man kan stanna över natt om man vill - och vågar för huset är hemsökt av ett spöke. Det är många som sett "the pink lady"i och kring det här huset. Fast hon visar sig tydligen bara för kvinnor och barn och på dagtid. Hon ska vara som en genomskinlig ande med en rosa aura runt sig. Man säger att det ska vara Matilda Gibbon, en kvinna som bodde här i slutet av 1800-talet. Varför hon spökar vet jag faktiskt inte.