Ja, det är jag verkligen, sittandes här mitt i livet och jag ser ut över brynet och tänker. Tänker och tänker att jag inte längre tänker utan mer utan känner. Känner och känner och det är helt himla underbart att ha fått känseln tillbaka. Att kunna känna istället för och tänka. Och då menar jag verkligen inte att jag inte tänker för det är inte sant. Jag menar att leva i nuet. För såklart jag tänker men nu, nu när jag strävar efter det där nuet är jag. Mer än jag varit förut.
Jag är så glad för din skull också!
SvaraRadera