Crayfish

Så kommer han hem med två enorma sådana här som kokas och avnjutes som de är. Så underbart gott!
(Jag föreslog att vi skulle koka dem så som vi gör i Sverige men icke. Avbröts mycket bestämt att "det ska vi inte för nu är vi i Nya Zeeland och jag kokar dem inte du".
Okej, dags och ge sig. Kanske också dags att sluta att kommentera allt med "så gör vi i Sverige"- "det har vi i Sverige" - "I Sverige så..."Varför håller jag på så? Vet faktiskt inte men nu har jag tröttnat på mig själv så det blir skärpning).

 P & K med deras lilla baby kom över och "hjälpte till" att äta hummern. Ja, jag vet att det inte är hummer, för hummern är något mindre och ser annorlunda ut, men crayfish smakar precis samma och kallas också för Rocklobster.

Båten hade slitit sig igår och hamnat inne i viken. Det blåser och regnar och i Nelson, dit vi ska nästa vecka är det översvämningar för det har kommit mer än 2 månaders regn på bara ett dygn! Floder svämmar över och man varnar för fortsatta svårigheter. Nu drar sig regnet åt norr så det ska säkert inte vara några problem där nästa vecka för alla julfirare inklusive oss.
Hoppas det blir bättre väder till helgen för då kommer ju alla hit. Först ett amerikanskt par som bor i Japan över lördagen (de ska vidare till sydön men firar jul ihop i Nelson) och sedan på söndag kväll kommer ju min mamma och E.

Föresten gjorde jag mig riktigt illa igår innan vi skulle lägga oss. Det var mörkt utanför badrummet och jag råkade krocka med founduegrytan (som ska ner till källaren). Fick en founduepinne rakt genom jeansen. Sa "aj och jävlar" men fortsatte som vanligt tills jag kände att det var plaskblött på benet. Jag skämtar inte men det var säkert en halvliter blod som jag kunde krama ut ur jeansbenet. Hela benet var nerblodat och jag tänkte att nu dör jag väl av blodbrist i natt. Men icke. Och det värsta är att det syns knappt på benet att det har varit ett sådant fasansfullt blodsdrama, bara en liten prick. Ja, så det kan bli. Annars mår alla bra här.