Back home

Så kom då dagen som de skulle resa hem. Tiden har gått så himla fort och det har varit helt underbart att få ha dem här hos oss. Det kändes så sorgligt och tomt när vi kom hem utan dem. Har haft nära till tårarna hela eftermiddagen och känner deras doft i rummet där de bodde så jag vill inte gå in där just nu.

För då blir jag så ledsen och jag längtar så mycket så hjärtat nästan brister. Försöker tänka att ja, det är ju ändå bara en flygresa så är vi hos varandra. Men det är liksom det där vardagliga som jag saknar så mycket. Fast jag får väl också vara vuxen och en mamma som kan vända på allt - se på de här två underbara döttrarna som jag fött, levt med, uppfostrat och delat så mycket glädje med. Se dem som två vuxna och vara tacksam över att de blivit just de som de nu är. Man har ju bara sina barn till låns heter det och jag vet vad det betyder - men en mamma har man ju inte bara "till låns" hon ska på nåt vis finnas liksom där alltid och det ska jag också göra, trots avståndet rent fysiskt.

Vi har skojat, skrattat och gjort så mycket men inte hälften av allt det vi trodde vi skulle hinna med. Det där med Auckland airport och avsked det är inte min grej och förut har det varit jag som lämnat och åkt iväg och nu står jag där och lämnas. Fast jag ska ju inte se det hela så för inte lämnar vi varandra. Det är bara så ovant och jag kan ibland bli så ledsen över att hur jag än hade gjort hade det varit ledsamt och kanske faktiskt ännu värre. Ens barn, barnen kan man aldrig lämna. För de finns där alltid, liksom oavsett. 

Usch, just nu gråter jag i smyg så fort Si vänder ryggen. Vill inte visa honom att jag är så ledsen och saknar så mycket fast han kommenterade att jag borde visat alla känslor där då vi skildes åt, för det var sorgligt för honom men jag förklarar för honom att det är så mycket gråt att det bara skulle bli värre.
Jag vet att han tröstar mig och jag vet att han förstår för vi har pratat så mycket om det. Men det är som att jag vill hålla den här gråten för mig själv och klumpen i min hals som gör ont så fort jag tänker på dem. Nu ska min älskade få pyssla om mig, laga middag och servera mig ett glas vin på verandan. Verandan där jag önskade jag satt med mina finaste små apor just nu.