Vänner och mina älskade i familjen. Det kommer liksom bara över en såhär långt borta. Men nu ska jag krypa ner i sängen hos han som är min själsfrände och älskade. Jag hoppas han sover nu för det behöver han och han är inte riktigt bra, ännu. Öm, trött och sjuklig och jag vill så att han ska må bättre igen snart.
Han är tapper och kämpar på med dessa sviter han alltid måste få leva med som kommer och går.
Satt just på verandan och lyssnade på syrsorna, ljudet av en helikopter och såg ut över tidvattnet som snart är inne i viken. Livet är trots allt värt att ta vara på och levas i nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar