Back to Nelson

I helgen var vi i Nelson och det är alltid lika underbart att vara där. Dels för och träffa SI´s familj men också min "lilla familj" som jag ju har där. Det är liksom något speciellt med lilla Nelson, det är lagom på något vis, hemtrevligt och jag gillar verkligen butikerna kring Trafalgar Street. Hittade föresten en helt underbar vintagebutik utanför stan. Otroligt fina saker och inte alls särskilt dyr. Tyvärr hann jag bara kika in där som hastigast men nästa gång vi är tillbaka ska jag definitivt gå dit igen.

Området kring Nelson har otroligt mycket att erbjuda. Omgivningarna är fantastiska och vi brukar alltid göra dagsutflykter när vi är här och hälsar på. Den här gången tog vi en tur ut till Mapua och Moutere eftersom jag ville få besöka några gallerier. Si är uppvuxen på en gård här ute och det var roligt att få se de platser som är förknippade med hans barndom. Här ute finns flera duktiga keramiker, ett antal vingårdar och trevliga små pubbar som man kan äta lunch på.

Min favorit av alla keramiker är Owen Bartlett och han ett galleri i närheten av Moutere pub som är Nya Zeelands äldsta pub faktiskt.

De här superfina kopparna är alla olika, både vad gäller mönster och färger. Jag köpte en av dessa och den hade en orange insida. Owen är en speciell karaktär och det var trevligt att få prata med honom.
Jag samlar på vackra handgjorda tekoppar och berättade det för Bartlett och att jag vill kunna njuta av dem framme på något vis i köket för man blir så glad av dem att man inte vill gömma dem i ett skåp.
Jag har funderat på att hänga upp krokar som de kan hänga på - men det sämsta med den idén är att de lätt naggas mot varandra och går sönder. Då visar Bartlett mig sitt kök och hur han har arrangerat sina tekoppar. En hylla som hans fru hittade för fem dollar för några år sedan. Jag var bara tvungen att be om att få ta en bild av denna fina hylla.

Hyllan (vill ha likadan)

Si kommer in när jag står i Bartletts kök och fotar, eftersom han undrar vart jag tagit vägen. Han tittar på Bartlett som tittar på honom och så visar det sig att de har gått i samma skola och har massa minnen tillsammans. Världen är bra liten ibland och den här världen är ju ganska så liten men hela saken är ju märklig, vilket sammanträffande. I det här blå skåpet fanns föresten helt underbara tillbringare och jag tror att jag nästa gång vi har vägarna förbi ska köpa en sådan. (Tror att jag vill ha allt i den här butiken för hans tallrikar är bara smått underbara).

Vi avslutade med en härlig god lunch och god kall öl på Nya Zeelands äldsta pub och som grädde på moset - solen tittade fram och ölen smakade ännu bättre.